Nya tag.

Efter en vecka med förkylning och feber så testar vi att ta nya tag denna måndag. Vi, Astral och jag alltså, började med en powerwalk på 40 minuter. Målet är att göra detta minst 30 minuter varje morgon. Jag tror man mår bättre av att få frisk luft direkt på morgonen så att man får ny energi.

Därefter gjorde jag en tallrik gröt och en kopp kaffe. Denna dagen börjar alltså med massa energi som jag hoppas kunna göra av med på jobbet. Förra veckan var så seg, så nu hoppas jag att vi får mer att göra.

Om inget annat så kommer kvällarna att vara fulla med aktiviteter och förberedelse inför helgen 25+25 årsfest!

Vill inte.

Min kropp vill inte alls som jag vill nu. Jag vill vara pigg och frisk, men jag blir bara tröttare och snuvigare. På dagarna märker jag inte så mycket, men så fort jag kommer hem så däckar jag i soffan och stannar där 19-21.30, och nu ligger jag i sängen redo att sova. Äta, dricka te, vika lite tvätt och mysa med Astral, sen tog energin slut.

Det kan vara lite chock för kroppen att komma från värmen till denna kylan, kan också bero på de relativt långa och intensiva dagarna då Kroatienveckan inte gick i många knop. Det krävs ju lite mer av en på ett nytt jobb också, även om där är stiltje.

Nu har jag tryckt i mig två Ipren och nässpray. Lägger snart huvudet på kudden, och går det lika snabbt att somna som igår så sover jag inom fem! Gonatt!

Stabilt läge.

Ja, mitt huvud håller stabil sprängningsstatus. Gårdagens gick hur bra som helst på jobbet, men när jag kom hem började näsan rinna och svetten glänste i pannan. Så vi får se om det blir bättre eller sämre idag.

Nya tag idag, förhoppningsvis mer att göra på jobbet så att jag får annat att tänka på. Blomleverans och jag hoppas kunna ta hem några gladioler att njuta av resten av veckan.

Jaha.

Då var man tillbaka i vardagen med både jobb och resten av sysslorna som ska göras. En veckas heltid kommer som en chock. Hur hinner man med allting?

Jobbet igår gick bra i alla fall, inte så mycket att göra. Då kan det ju bara bli bättre. Åskan gjorde besök i Sölvesborg, och jag trodde det var därför huvudet höll på att sprängas. Men icke. Trött i huvudet hela kvällen och jag kände mig febrig och inte alls kry. En ipren och nässpray så ska jag nog klara av denna dagen också!

Igår lagade jag ändå lunch till idag, stekt kyckling i marinad, vitlöksstekta champinjoner och tzatziki. Alltså inga kolhydrater. Dagens intag av dem tar jag på morgonen med gröt. Mitt nya upplägg numera. En portion kolhydrater om dagen. Kylen fylldes i lördags med massa grönsaker som aubergine, svamp, paprika, gurka, proteriner i form av keso, ägg, creme fraiche, kalkon, kyckling, ost. Så nu ska kroppen i form, både utsidan och insidan.

Frånvarande.

Jag ber om ursäkt för att jag har varit frånvarande i nästan en hel månad. Under de senaste veckorna har massor hänt, därför en bortprioritering av bloggen.

Nytt jobb, semester i Kroatien, operation av Astral, extrema träningspass, nya matvanor, uppbyggnad av nya rutiner, kvalitetstid med Fredrik, besök på Kiviksmarknad, besök av W, party, regn, grillning och egentid.

Nu börjar jag landa i vardagen igen. Jobb idag och resten av veckan. Lovar att uppdatera oftare här! Det som kommer att prioriteras numera är hälsa, fysiskt och psykiskt, god mat, träning, löpning!

Beroende.

Alla har vi något slags beroende. Man är beroende av närhet, uppmärkssamhet och kärlek. Men vi har alla olika stort behov av detta. Eller egentligen har vi behov av att få det på olika sätt, och olika mycket i perioder.

Jag har alltid haft ett stort beroende. Det är nog ett de största beroende jag har. Men när tar det över? När gör man saker för att få detta beroendet tillfredställt och när gör man saker för sin egen skull. Indirekt är det ju för min egen skull i båda fallen. Men när gör jag saker för att tillfredställa mig själv och skita i vad andra tycker. När gör jag saker som jag tycker är bra, och fullständigt kopplar bort andras åsikter? Går det?

Tänk om jag kunde stå upp och säga att detta gjorde jag så jävla bra och jag är så grymt stolt, och samtidigt ge fan i om någon lyssnar och bryr sig. Det är lång väg dit. Det har jag märkt denna helgen.

Många ser nog mig som en ganska stark person med tydliga åsikter och ibland lite kaxigt och självsäkert uttryck. Men bakom den fasaden så gömmer sig en ganska lättpåverkad person. Jag har alltid varit säker på min sak och vetat vad jag vill, men samtidigt kräver jag så mycket bekräftelse att det blir helt fel.

Att kunna säga precis vad man tycker och tänker, eller visa det på något annat sätt är lätt för mig, men när ingen sedan ger mig bekräftelse för något som betytt så mycket för mig så blir jag svag,

Så frågan är, gör jag saker för mig själv eller är jag för beroende av bekräftelsen från andra?

En sak är klar. 2012 skulle bli mitt år. Och jag kommer närmre målen. Nu har jag lagt till ett mål som jag måste nå för att klara mig. Jag ska bli oberoende av andras åsikter och se till att det är den där känslan i magen som ska ge mig bekräftelsen. Känslan att detta gör jag. Bara jag. Oavsett vad andra vill.

I fredags var det avslutning på kursen jag har läst. Nu har jag alltså läst så mycket jag kan inom floristyrket i Sverige. Vill jag ha högre utbildning får jag söka mig utomlands. Det har varit tuffa 22 veckor på Ingvar Strandhs Blomsterskola. Men jag ångrar inte en sekund att jag har gjort det. Jag är så stolt över mig själv.

A goal without a plan is just… A Wish.

Nu har halva året av ”mitt” år gått. Det går alldeles för fort. Igår hade vi alltså avslutning i skolan. Vemodigt. Tanken på att verkligheten och ett nytt kapitel av mitt liv börjar nu känns skrämmande. Men samtidigt så fantastiskt underbart.

De senaste veckorna har varit fulla med aktiviteter av olika slag. Mitt huvud har inte hunnit med, och har därför strejkat flertalet gånger. Från och med nästa vecka kommer tempot att jämnas ut och rutiner kommer att skapas.

Under sommaren har jag som mål att ha hand om mig själv. Jag ska lära mig hantera mina tankar på ett nytt sätt. Jag ska ta hand om min kropp på ett nytt sätt.

Jag sätter upp nya drömmar och mål.

 

06.24

Nu väntar jag på bussen till centralen. Som väntat har jag sovit så dåligt i natt o bara snurrat ronder o tittat på klockan. Så jag hoppas på någon timmes sömn på tåget.

Jag ska krama sönder mina pojkar när jag kommer hem, saknar så det gör ont i hjärtat!

Hem.

Imorgon 07.23 (förhoppningsvis) går tåget mot Skåne igen. Som sagt är det både skönt, men tråkigt. Jag har sovit oroligt och känner spänningarna. Som alltid börjar jag oroa mig och bli nervös långt innan det är nödvändigt. Drömmer om blommor, om de fantastiska floristerna på Melanders blommor och funderar hela tiden på vad jag ska göra när, hur och om det är något jag har glömt. Knäppt. Alltid blir det så. Jag kan liksom aldrig riktigt slappna av.

Arbetsdagen på Melanders blommor har varit lugn, Stockholmarna har flytt fältet och ”åkt till landet”. Men jag slängde ihop två kransar, en till en liten flicka som fick den med bud och såklart en till mig själv. Så vi fick sysselsätta oss med fika, först en vid halv elva, lunch vid ett och fika igen vid fyra. Jag bjöd på kardemummalängd och gav dem en flaska Åhusvin, och en ask praliner som tack för mina två veckor med ett underbart mottagande. Jag fick av dem en orkidé i fin glaskruka och två superfina vaser. Jag blir så bortskämd på mina praktikplatser. Men det bästa av allt är ju såklart omdömet, det sjätte i ordningen och liksom de andra får jag bara fina ord.

Kvällen bli nu lugn och jag ska packa ihop det sista, dricka en kopp te till och sen ska jag försöka sova i alla fall lite grann i natt.

Klar? Nu? Redan?

Alltså den 29 juni 2012 är jag klar med min utbildning, det är nästa vecka!! jag har lite svårt för att fatta det. NÄSTA vecka! Det senaste ett och ett halvt året har varit tufft, men samtidigt så kul, givande, utmanande och kreativt. Efter att ha skickat en intresseanmälan till Ingvar Strandhs, så sitter jag nu här, snart klar med alla tre stegen.

Nästa vecka innebär slutprov. Jag ser fram emot det, som en skräckfylld förväntan ser jag på nästa vecka. Läskigt. Kul. Utmanande. Krävande och tufft. Det klarar vi!

Sista frukosten ska ner innan jag ska traska till Hamngatan. Näst sista dagen idag.