Jaha.

Då var man tillbaka i vardagen med både jobb och resten av sysslorna som ska göras. En veckas heltid kommer som en chock. Hur hinner man med allting?

Jobbet igår gick bra i alla fall, inte så mycket att göra. Då kan det ju bara bli bättre. Åskan gjorde besök i Sölvesborg, och jag trodde det var därför huvudet höll på att sprängas. Men icke. Trött i huvudet hela kvällen och jag kände mig febrig och inte alls kry. En ipren och nässpray så ska jag nog klara av denna dagen också!

Igår lagade jag ändå lunch till idag, stekt kyckling i marinad, vitlöksstekta champinjoner och tzatziki. Alltså inga kolhydrater. Dagens intag av dem tar jag på morgonen med gröt. Mitt nya upplägg numera. En portion kolhydrater om dagen. Kylen fylldes i lördags med massa grönsaker som aubergine, svamp, paprika, gurka, proteriner i form av keso, ägg, creme fraiche, kalkon, kyckling, ost. Så nu ska kroppen i form, både utsidan och insidan.

Frånvarande.

Jag ber om ursäkt för att jag har varit frånvarande i nästan en hel månad. Under de senaste veckorna har massor hänt, därför en bortprioritering av bloggen.

Nytt jobb, semester i Kroatien, operation av Astral, extrema träningspass, nya matvanor, uppbyggnad av nya rutiner, kvalitetstid med Fredrik, besök på Kiviksmarknad, besök av W, party, regn, grillning och egentid.

Nu börjar jag landa i vardagen igen. Jobb idag och resten av veckan. Lovar att uppdatera oftare här! Det som kommer att prioriteras numera är hälsa, fysiskt och psykiskt, god mat, träning, löpning!

Beroende.

Alla har vi något slags beroende. Man är beroende av närhet, uppmärkssamhet och kärlek. Men vi har alla olika stort behov av detta. Eller egentligen har vi behov av att få det på olika sätt, och olika mycket i perioder.

Jag har alltid haft ett stort beroende. Det är nog ett de största beroende jag har. Men när tar det över? När gör man saker för att få detta beroendet tillfredställt och när gör man saker för sin egen skull. Indirekt är det ju för min egen skull i båda fallen. Men när gör jag saker för att tillfredställa mig själv och skita i vad andra tycker. När gör jag saker som jag tycker är bra, och fullständigt kopplar bort andras åsikter? Går det?

Tänk om jag kunde stå upp och säga att detta gjorde jag så jävla bra och jag är så grymt stolt, och samtidigt ge fan i om någon lyssnar och bryr sig. Det är lång väg dit. Det har jag märkt denna helgen.

Många ser nog mig som en ganska stark person med tydliga åsikter och ibland lite kaxigt och självsäkert uttryck. Men bakom den fasaden så gömmer sig en ganska lättpåverkad person. Jag har alltid varit säker på min sak och vetat vad jag vill, men samtidigt kräver jag så mycket bekräftelse att det blir helt fel.

Att kunna säga precis vad man tycker och tänker, eller visa det på något annat sätt är lätt för mig, men när ingen sedan ger mig bekräftelse för något som betytt så mycket för mig så blir jag svag,

Så frågan är, gör jag saker för mig själv eller är jag för beroende av bekräftelsen från andra?

En sak är klar. 2012 skulle bli mitt år. Och jag kommer närmre målen. Nu har jag lagt till ett mål som jag måste nå för att klara mig. Jag ska bli oberoende av andras åsikter och se till att det är den där känslan i magen som ska ge mig bekräftelsen. Känslan att detta gör jag. Bara jag. Oavsett vad andra vill.

I fredags var det avslutning på kursen jag har läst. Nu har jag alltså läst så mycket jag kan inom floristyrket i Sverige. Vill jag ha högre utbildning får jag söka mig utomlands. Det har varit tuffa 22 veckor på Ingvar Strandhs Blomsterskola. Men jag ångrar inte en sekund att jag har gjort det. Jag är så stolt över mig själv.