LCHF.

Jag visste att det inte skulle funka med lchf och träningen här på samma sätt som hemma. Men att jag skulle äta bröd, nudlar och godis var ju inte tanken. Som det kan gå. Nu låter jag det va tills jag kommer hem. Lchf får vi börja om med nästa vecka. Det funkar liksom inte att planera och bara ta en lunch på stan när man har lite ont om tid eller inte riktigt vet vart man ska gå.

Träningen har också kommit lite i kläm. Det blir med promenader och fram och tillbaka till praktikplatsen.

Man måste få leva och ha semester också känner jag. Magen mår ganska bra. Kan bero på att jag har börjat med medicinen jag fick av läkaren sist också.

En dag i taget.

Som alltid när jag haft små svackor, försöker jag att tänka efter och prioritera vad som är viktigast. För hur mycket jag än vill och försöker och kämpar, så kan jag inte göra allt. Och jag kan inte göra allt superbra alltid. Man kan inte ha toppbetyg i alla ämnen, eller kan kan man ju, men man måste inte. Jag prioriterar nu bort saker om inte måste göras, och gör vissa saker sådär halvbra som man kan tillåta sig ibland.

Hälsan går före, har vi i klassen fått höra många gånger att läraren sagt. Vad spelar det för roll om man har bra betyg på pappret om man inte mår bra?

Idag är det torsdag, imorgon blir ingen vanlig skoldag då vi ska kolla yrkes-sm, vilket innebär sovmorgon med fyra timmar och en dag där man bara kan njuta av andras kreativitet och slippa fundera själv.

Två hela och två halva skoldagar nästa vecka, sen bär det av till huvudstaden för praktik. En dag i taget så ska jag nog kunna klara fyra veckor till innan livet lugnar sig. En. Dag. I. Taget.

Paus.

Jag ber om ursäkt till er få läsare som följer mig här. Denna oförutsedda pausen som har varit är nu över.

Av flera anledningar har jag valt att ta paus i både blogg, träning, skola och hemmet. Det blev för mycket där ett tag, och då händer det saker som jag inte kan kontrollera. Enda sättet att ta sig tillbaka är med vila.

Nu har jag haft två veckors paus från skolan, eller projektarbete har gjorts, men på hemmaplan. Jag unnade mig mycket vila, sol och tog med gott samvete en paus från livets stress.

Att det ska krävas psykbryt för att jag ska lära mig, det känns rätt onödigt, men vad gör man? Jag går i skolan 5 dagar i veckan, 8 timmar per dag, pendlar 4 timmar, försöker sova cirka 8 timmar, få blir det 4 timmar kvar till träning, socialt umgänge, hushållssysslor, hund och livet liksom. Plus att jag jobbar 5 timmar varje lördag. Det är inte hållbart längre.

Mindre än 5 veckor kvar till jag har betygen i min hand. 2 av de veckorna spenderar jag på Melanders blommor i huvudstaden. Alltså 3 skolveckor kvar. Bit ihop!!!

Nu kör vi.

Idag har jag fuskat igen. Eller fuskat och fuskat. Jag har ätit dumlekaka och godis. Dumlekaka à la Sofie är dumlekaka från himlen. Så det var det värt. Det var ju bestämt från början att jag skulle köra lchf för magens skull. Och jag mår bättre än nånsin av det. Men jag mår psykiskt dåligt av att sitta på kalas och inte kunna smaka kakan. Så därför unnar jag mig det ibland. Men att inte äta bröd och andra kolhydrater mår jag nog bara bra av. Det händer ju inte varje dag plus att jag har ju inte som mål att gå ner i vikt.

Imorgon tänker jag snöra på mig de rosa skorna och stoppa lurarna i öronen en halvtimme i alla fall. Jag ska ändå till Åhus så jag passar nog på att springa där när jag ändå kört dit. Skogen, luften och känslan är ju så mycket bättre än i stan!

Nöjd.

5km på 32 min! Målet är 10km på max 60 min så det ser lovande ut.

Spring.

Minst 30 minuter tillsammans. Klara, färdiga, spring!

Igen.

Nu händer det igen. Ångesten svämmar över. Igår var allt frid och fröjd. Idag känner jag mig yr, huvudvärk, en klump i magen och grym ångest. Hur kan det vända så? Eller var allt verkligen frid och fröjd igår?

Det är så mycket nu, jag vill ha 48 timmar per dygn, och helst sova 40 av dem. Två stora projekt i skolan som överlappar varandra, träningen som legat lågt i en vecka nu, en lägenhet som ser ut som fan, och två jobb som skriker efter mig ibland. Jag vill så mycket, men det finns inte energi nog. Bara skolan tar så mycket. 12 timmar hemifrån gör sitt, att det dessutom är minst 8 av dem som man måste prestera på topp och det är så avgörande för betyget sen. Det finns inte tid för paus. Jag ska helst utvecklas från timme till timme, hitta nya lösningar, va ännu mer kreativ, ge mig själv större utmaningar, och samtidigt göra det riktigt bra.

Jag har sovit dåligt också. Min kropp kräver mycket sömn när jag är deppig. Inte som förut när jag sov mest hela tiden, men nu kan jag utan problem sova tolv timmar per dygn. Ändå tycker jag att jag äter ordentligt, försöker vara ute mycket och vilar när jag kan. Men jag är så trött.

Det är en stor varninglampa som blinkar hela tiden. ”Sakta ner tempot, lugna ner dig, ta en dag i taget”. Jag vet vad som händer om jag inte lyssnar. Aldrig vill jag hamna där igen. Men jag har åtta veckor och tre dagar kvar i skolan, visst fan klarar jag av att bita ihop? Eller är det bättre att bryta ihop lite då och då? Släppa lös illbattingen som jagar runt inom mig!

Svacka.

Jo, det är visst svacka på många områden just nu. Noll motivation för skolan, kände nån sorts ångestattack igår. Tanden gjorde ont som fan igår, skrek av smärta. Träningen funkar inte med tanden, får vänta några dagar till känner jag. Lchf känns bra, men jag är så godissugen.

Igår när jag kom hem tog jag lite att äta och en kopp te. Tänkte sen att jag skulle vila en liten stund när Fredrik ändå spelade fotboll. Jag vaknade nästan två timmar senare av att jag hade ont i tanden. Tog Ipren och Alvedon, sköljde med klorhexident och sov till 04.30 när klockan ringde.

Nu sitter jag på bussen och ska försöka sova ännu en timme. Jag räknar ner dagarna till den 29 juni. Eller jag räknar egentligen dagarna jag måste sitta på denna bussen, det är väl cirka 24 skoldagar kvar.

Dimma.

Jag sover och kollar sex and the city om vart annat. Nu har jag badat och Fredrik har bäddat ner mig i soffan. Jag antar att den lugnande tabletten börjar gå ur kroppen nu.

Min löptur igår har jag glömt att berätta om. Målet var att slå förra veckans 7,2 km. Igår kom jag 2 km innan himlen öppnade sig, jag kutade då hem igen så det blev bara 4 km. Men jag fortsätter med styrketräning istället.

Nu längtar jag efter att kunna springa igen. Imorgon ska jag ringa ortopedtekniska och se om jag kan få nya hålfotsinlägg och kanske få bort problemen med benhinnorna.

Mina ögon håller sig nog inte öppna länge till så på återseende!

Sömn.

Efter jobbet igår var jag totalt slut i kropp och knopp. Jag och Astral tog oss därför en ”liten” nap på 2,5 timme. Jag behövde det, och han är ju aldrig sen med att göra mig sällskap. Dock ska han ligga som en igel på mig, nära och under täcket. Helst med nosen i min nacke så att han verkligen kan snusa på mig.

Därefter blev det en promenad tillsammans med massa lek på en gräsplätt. Det behövde vi båda två. Astral körde slut på sig själv och jag kunde mest titta på och kasta bollar.

Middag i magen och sen somnade vi tidigt. Han skulle såklart vara en igel i natt också. Trots att Fredrik inte kom hem förrän mitt i natten skulle Astral dela både täcke och kudde med mig. Jag undrar hur det blir när vi skaffar barn!?!

Nu har jag precis ätit lite yoghurt och hallon, planerat dagens långrunda och ska se om jag kan väcka min snarkande igel för en kisserunda.